It wont even show, how far love can go.

Ny vecka nya tag. Studenten närmar sig med stor steg, klurar på arbetsproverna till högskolan och taggar sommaren och att äntligen efter fyra år på gymnasiet få skrika "fy fan vad jag är bra" på flaket.

Mitt mål just nu är att gå vidare att gå framåt, bli starkare och säkrare. Men hur lätt är det när det förflutna drar i en gång efter gång. Försöker ta en dag i taget och ett steg i taget.
Är oerhört stolt över att jag orkat diska lite idag iallafall, när all disk är borta ska jag fira banne mig!

Imorgon blire skola igen, gött med kort dag då man slutar halv två. Då blire ut och boka lokal till Feministiskt Självförsvars passet jag och Jennifer ska hålla den 11 Mars. Mer info om det kommer snart!



Dagens låt: Slade - Everyday

Alla försvinner en, efter en.

 

Köpte ett halsband idag. Äkta silver med nå stenar i.
Säljaren frågade:"Och de ska vara en present?"
Var på jag svarar :"Nej, den är bara till mig själv"


Köpte den för att unna mig nått,
för att ha nånting som påminner mig att inte glömma bort att älska mig själv också.


Jag tror mitt hjärta blöder

 

Laddar upp inför en ny start.

Samlar kraft; från ilska , från sorg, från glädje och hopp på en framtid!

 

 


Hemma igen

Efter en lång bussresa från Motala upp till Skellefteå kom jag hem till lägenheten igår kl. 03.00.

Efter några dagar av givande föreläsningar och Ledarskapsutbildning på Veckokursen.

Just nu kollar jag in Vänsterpartiets Kongress och blir förbannad på alla stor talare som går upp och pratar bara för att prata och stå i centrum.