Vissa dagar bara dra förbi, vi vet att dem varit där. Saker har hänt och minnen har skapats, - sorgliga eller glada. Men hur det än är så flyter alltig bara på, som en liten del i något mycket större.  En väntan på nått nytt, en längtan till något som ska komma. Men vi är inte riktigt där än. En dö-tid.  Viktiga saker händer omrings oss, men vi går på som ingenting. Förnekar vi att det hänt eller tar vi med oss det på vägen ?
Hur många kan säga att livet på nått sätt inte vart en besvikelse eller att dem aldrig ljugit för att må bättre och kanske hoppats att lögnen någon gång, i framtiden kan bli till en sanning ?

 Kram.